Idag, på Nordens dag, firar vi det nordiska samarbetet och dess grundavtal, Helsingforsavtalet, som undertecknades för exakt 60 år sedan år 1962. Avtalet har uppdaterats några gånger genom åren, till exempel för att göra tillägg om ökat samarbete inom miljövårdens område på 1970-talet samt så gjorde man under 1990-talet hänvisningar till samarbetets europeiska dimension. Nu är det dags för de nordiska länderna att uppdatera Helsingforsavtalet till 2020-talet, eftersom det inte har ändrats sedan 1995.
Under de senaste 25 åren har det skett många förändringar i Norden och i världen, vilket också påverkat grunden för det nordiska samarbetet. Några stora förändringar har varit den teknologiska utvecklingen och digitaliseringen, det ökade antalet flyktingar och klimatkrisen. Dessa förändringar har haft stor påverkan och kommer att ha fortsatt påverkan på de nordiska länderna och samarbetet mellan dem. Eftersom de nordiska ländernas samhällen liknar varandra är även utmaningarna och möjligheterna väldigt lika. Dessutom skulle en gemensam nordisk röst vara starkare i en globaliserad värld.
Helsingforsavtalet nämner inte till exempel samarbete kring klimatåtgärder utöver miljövården. De senaste åren har olika kriser börjat blivit vardag och inför framtiden bör krisberedskap vara en del av samarbetsbasen. När Helsingforsavtalet undertecknades var det inte möjligt att inkludera utrikes- och säkerhetsfrågor i samarbetets kärndelar, men situationen har förändrats mycket de senaste 60 åren. Till exempel är cybersäkerhet någonting som inte fanns då. Helsingforsavtalet inkluderar även ärenden som inte är en del av Helsingforsavtalet, därför vore det naturligt att göra tillägg i avtalet.
De kärnområden för samarbete som nämns i Helsingforsavtalet är fortfarande relevanta, men det kan vara svårt att bedöma hur bra de har uppnåtts. Därför bör utvärdering av förverkligandet av avtalets mål vara en del av processen för att uppdatera avtalet. Samarbetet mellan de nordiska länderna har utmanats i och med coronakrisen, inte minst när det gäller rörlighet. I detta skede skulle det vara nödvändigt att bedöma hur långt samarbetet har kommit och var det finns utrymme för förbättringar. Ett starkare avtal skulle vara grunden för ett närmare samarbete, vilket har varit en önskan.
Att uppdatera Helsingforsavtalet är också en fråga om trovärdighet i det nordiska samarbetet. Det nordiska samarbetet ses som viktigt, men om man inte är beredd att arbeta med det och hålla det uppdaterat kommer det gradvis att förlora sin relevans och framtida generationer kanske inte inser samarbetets stora behov. Unga människor, liksom alla andra, behöver förstå att det nordiska samarbetet fungerar och betyder något. Riktningen får inte vara att till exempel den nordiska språkgemenskapen eller att utbildningsmöjligheter försvagas. Därför bör Helsingforsavtalet uppdateras så att det nordiska samarbetet är starkt även i framtiden!
Ställningstaganden är undertecknad av:
Pohjola-Nordens Ungdomsförbund
Finlands Svenska Scouter rf
Keskustaopiskelijat ry
Kokoomuksen Nuorten Liitto
Kokoomuksen Opiskelijaliitto Tuhatkunta
Sosialidemokraattiset Nuoret
Sosiaalidemokraattiset opiskelijat – SONK ry
Suomen Ammattiin Opiskelevien Liitto – SAKKI ry
Suomen Keskustanuoret ry
Suomen Kristillisdemokraattiset (KD) Nuoret ry
Suomen Lukiolaisten Liitto
Suomen Nuorisovaltuustojen liitto ry
Svensk Ungdom
Suomen Ylioppilaskuntien Liitto
Vasemmistonuoret
Vasemmisto-opiskelijat
Vihreiden nuorten ja opiskelijoiden liitto (ViNO) ry
Mer information:
Maria Karjalainen
Ordförande
Pohjola-Nordens Ungdomsförbund
maria.karjalainen@pohjola-norden.fi
0451136317