Nordiskt samarbete är något som har länge på till en viss nivå intresserad mig men att bli involverad i det och kunna påverka på nordisk nivå var inte något som jag hade planerat. Nu efter några månader i Ungdomens nordiska råds presidium och två Nordiska rådets möten senare, känns det nog bra att ha hittat hit. Mötet i Oslo var speciellt spännande för mig då vi hade första presidiemötet och jag blev vald som vice-president för UNR.
Att sitta på möten på utskottet för ett hållbart Norden får man se nordisk miljöpolitik i praktiken vilket är en otrolig möjlighet att få lära sig mycket och teman som behandlas är konkreta. På agendan finns bland annat förbud mot mikroplast i kosmetik, hur man kunde minska plastavfall i Norden och hur man kunde koordinera utbyggning av energi- och laddningsstationer för elbilar i Norden. Utskottet diskuterar även EU-lagstiftning och hur de nordiska länderna kunde jobba tillsammans på EU-nivån.
Kanske från unga och studerandes synvinkel mest intressanta är frågor som behandlar pendlandet över gränser i Norden för att jobba och studera. Jag har själv nordjobbat i Sverige och fick ganska snabbt märka att saker kanske inte är så enkla även om vi i Norden har mycket samarbete. Olika så kallade gränshinder – den vill säga situationer och regler som försvårar rörlighet över gränserna i Norden – är jämnt på agendan och nya lösningar hittas som gynnar speciellt oss unga.
Många nordiska länder har infört terminsavgifter för studerande från EU- och EES-områden och som lösning diskuteras gemensamma nordiska stipendier och stipendier för studerande som kommer från konfliktområden. Förslaget om en gemensam nordisk arbetsförmedlingsportal är även intressant och skulle hjälpa till unga att hitta sommarjobb och praktikplatser i Norden.
Man har fått komma ut från en viss bubbla under senaste månaderna. När man är aktiv för det mesta på nationell eller europeisk nivå, missar man lätt mycket som händer i Norden. Själv kan jag medge att Färöarnas krav att få egen konstitution eller fullständigt medlemskap i det nordiska samarbetet var helt nya teman för mig i höstas. Det blir mycket nytt i år och förhoppningsvis får man även lära sig mycket.
Text och bild: Kati Systä