30.01.2017 13:49

I år är ett riktigt superår för det nordiska samarbetet i Finland. Finland är i år ordförande i Nordiska rådet, Arktiska rådet och försvarssamarbetet NORDEFCO. Samtidigt firar Finlands självständighet 100 år och temat yhdessä-tillsammans uppmärksammas också i de andra nordiska länderna.

Det är svårt att avgöra exakt på vilket sätt alla dessa mandat påverkar Finland och Finlands nordiska agenda, men en sak är säker – Nordens tid är nu.

De nordiska länderna är våra vänner i en allt mer fragmenterad och oförutsägbar värld. Det officiella nordiska samarbetet får ofta kritik för sin oflexibilitet och för att vara ett monument för en tid som flytt, men jag skulle ogärna vara så pessimistisk. Gemensamma värderingar och beslut fattade med konsensus ger sällan radikala och visionära förslag, men däremot förutsägbarhet, vilket är en bra sak i ett samhälle där också  sådant man tidigare tagit för givet nu känns osäkert. Samtidigt skulle jag ändå vilja uppmana alla att fortsätta ifrågasätta och utmana hur det nordiska samarbetet ser ut i dag. Stabilitet och innovation är ju inte nödvändigtvis motstridiga begrepp.

Ungdomens Nordiska råd har lyft fram ett förslag om ett nordiskt medborgarskap, ett slags dubbelmedborgarskap som skulle ge till exempel ett samnordiskt personnummer. Det samnordiska personnummer skulle vara en innovativ och kostnadseffektiv lösning på ett mycket konkret och praktiskt problem. Ett förslag om samnordiskt personnumret behandlades av utskottet för välfärd i Nordiska Rådet nu i januari i Oslo, men godkändes tyvärr inte. Istället föreslogs att man skulle införa ett gemensamt elektroniskt ID. Trots att detta skulle vara ett steg i rätt riktning hade jag hoppats på att man visat mer samarbetsvilja i frågan. De olika personnummersystemen skapar i sig själv gränshinder! Systemet gör det svårt för unga att ta emot sommarjobb i ett annat nordiskt land, det gör det svårt för unga att hyra bostäder om de studerar i ett annat nordiskt land och det gör det svårt för unga att ha en gränsöverskridande privatekonomi.

Men för att avslutningsvis återvända till Finland och det superår vi nu står inför så hoppas jag att alla dessa ordförandeskap medför en ökad bevakning i media av vad som sker inom den nordiska politiken. Det är svårt att ta ställning till sådant man inte känner till och med anledning av detta skulle det vara till alla finländares fördel att man skulle informera mera om de beslut som fattas på en nordisk nivå.

Text: Karolina Lång