Folketingsval i Danmark 2022

Den 1 november kommer det vara Folketingsval i Danmark. I en tid där det har varit COVID-19-kris, uppbrott i partier och uppkomst av nya, samt ett säkerhetsläge på högsta nivå och en energikris, är det svårt att förutsäga hur valet kommer att gå. Få en överblick över varför valet utskrivs nu och läget i dansk politik. 

Den 5.10 utskrev statsminister Mette Frederiksen Folketingsval i Danmark till den 1.11.2022. Valutskrivningen var oundviklig eftersom stödpartiet, Radikale Venstre, krävde att valet skulle utskrives vid Folketingets öppning den första tisdagen i oktober, annars skulle de själv dra tillbaka sitt stöd till regeringen och det skulle leda till automatiskt val då Mette Frederiksens regering inte skulle ha tillräckligt med mandat till att upprätthålla makten. 

Radikale Venstres ultimatum kom av att Folketinget skulle undersöka om man ville åtala Mette Frederiksen för brott mot grundlagen vid den s.k. ”Minkkris” under hösten 2020, då regeringen annonserade, att alla minkar i Danmark skulle avlivas på grund av att det visade sig att vissa minkar  muterade COVID-19. Denna åtgärd var olaglig, eftersom det saknades en laglig auktoritet. Beslutet om avlivning var inte gjord genom den rättsliga process som krävs i förvaltningen. 

Debatten om ett eventuellt åtal av Mette Frederiksen blev även styrkt eftersom tidigare utrikes- och integrationsminister för Venstre, Inger Støjberg, blev dömd (13.12.2021) till fängelse för 60 dagar eftersom hon ignorerat lagstiftning i sin position som minister. Flera partier på högre-sidan stötte alltså ett åtal av Mette Frederiksen, men åtalet uteblev eftersom det inte var tillräckligt som röstade för det. Stödpartiet, Radikal Venstre, krävde istället ett val och det är det vi nu ska ha 1.11. 

Många nya partier 

Dansk politik präglas i dessa år av att det finns många partier. Väldigt många. Mette Frederiksens socialdemokratiska regering levde på mandatstöd från andra partier: Radikale Venstre, SF (Socialistisk Folkeparti), och Endhedslisten. Andra partier i Folketinget som anses  vara åt ”vänster” är Alternativet, som kallar sig ett grönt parti. Alternativet blev bildat i 2013 och gjorde bra resultat i följande Folketingsval, men på grund av intern konflikt splittrades det och även huvudgrundaren och tidigare kulturminister för Radikale Venstre, Uffe Elbæk, valde att bilda partiet Frie Grønne tillsammans med andra medlemmar av Alternativet. Uffe och andra ledamöter i Folketinget från Alternativet flyttade sina mandat till Frie Grønne vilket lämnade Alternativet med en enda ledamot i Folketinget för Alternativet. Nu kämpar Frie Grønne för att få platser i Folketinget vid nästa val. 

Vid Folketingsvalet 2019 vann Mette Frederiksen och Socialdemokraterne stort på att ha tillgång till en invandringspolitik som man tidigare endast såg hos Dansk Folkeparti. Dansk Folkeparti har generellt en mer Socialdemokratisk socialpolitik, men med stort fokus på invandring. Traditionellt har Dansk Folkeparti dock stöttat regeringar på högersidan, men nu såg man ett skifte där Socialdemokraterne blev ganska kritiska till invandring – och detta hjälpte dem till makten.  

Skiftet till mer invandringskritisk politik har fått fler på vänstersidan att känna sig politiskt hemlösa. Även om Mette Frederiksen och Socialdemokratiet är populära, så har regeringsstödet varit svårt för flera av både SF:s och Enhedslistens väljare att acceptera. SF anser sig vara ett grönt vänsterparti, som ekonomiskt ligger mellan Socialdemokraterna och Enhedslisten. Partiet har haft flera turbulenta år, men med valet av Pia Olsen Dyhr som partiledare i 2014 har partiet upplevt mer stabilitet. Frågan är nu bara, om partiet har gått för mycket på kompromiss med sina värderingar.  

Enhedslisten är det parti som ligger längst till vänster i Danmark. Partiet är även det största partiet i Köpenhamn med 15 ledamöter i Københavns borgerrepræsentation. Enhedslisten har 13 ledamöter i Folketinget (ut av 179). Partiet bildades i 1989, då Venstresocialisterne, Danmarks Kommunistiske Parti och Socialistisk Arbejderparti sammanslogs. Partiet har ingen partiledare, men en politisk ordfører (språkrör). Partiet har också en rotationsprincip där ledamöter endast kan sitta ett specifikt antal år i Folketinget förrän platsen ges vidare till den nästa på listan. Frågan med Enhedslisten är dock också, om stödet till Socialdemokraterna har gått för mycket emot Enhedslisten värderingar. Partiet är dock fortfarande stort bland folk i storstäder.  

Utmaningar på högersidan 

Resultatet av Folketingsvalet 2019 utmanade den danska högersidan. Venstre, som varit störst på högersidan de sista 30 år, och som hade statsminister Anders Fogh Rasmussen från 2001 till 2009 (han avgick för att bli NATO:s generalsekreterare) samt Lars Løkke Rasmussen från 2009 till 2011 och senare från 2015 till 2019 (bara avbruten av Danmarks första kvinnliga statsminister, Helle Thorning-Schmidt från Socialdemokratiet). Venstre kastade ut Lars Løkke Rasmussen som ledare för partiet och Jakob Ellemann-Jensen tog hans plats. Vid valet 2019 hade Løkke öppet talat om att skapa en regering med Socialdemokraterne som gick över mitten, vilket inte var särskilt välkommet. Løkke lämnade Venstre år 2021 och var utan parti ett tag innan han annonserade sitt nya parti, Moderaterna, tidigare i 2022. Hans nya parti ligger på mitten och det förväntas att det kommer att gå väl i valet, det spekuleras även, att han skulle bli ny statsminister efter valet. 

Stödet på högersidan blev fragmenterad och delad mellan flera partier. Venstre gick långt ner i opinionsundersökningar, så långt, att Det Konservative Folkeparti stod till att få fler röster. Detta fick De Konservatives partiledare, Søren Pape Poulsen, att annonsera sig själv som statsministerkandidat vid en pressträff 15.8.2022. Sedan dess har stödet dock gått ner för Søren Pape och hans parti, eftersom det kom fram att han hade haft olagliga möten med ministrar när han besökte den Dominikanska Republiken under en privat semester. 

Men den stora annonsering på högersidan kom dock i juni 2022, när Inger Støjberg (nämnd tidigare i denna text) annonserade sitt nya parti, Danmarksdemokraterne. På en vecka fick Støjberg och partiet tillräckligt med signaturer (20.000 krävs) för att ställa upp till Folketinget. i augusti 2022 annonserade partiet en lista med 30 kandidater till Folketinget, varav 7 var nuvarande Folketingsledamöter som invaldes för Dansk Folkeparti vid valet i 2019. 11 kandidater är tidigare Venstre-medlemmar och 1 är tidigare medlem av Det Konservative Folkeparti. Detta lämnade Dansk Folkeparti även färre folketingsledamöter och opinionsundersökningar spår, att Dansk Folkeparti inte kommer behålla sina mandat efter Folketingsvalet i november. 

De sista två partier på högersidan som inte har nämnts är Liberal Alliance och Nye Borgerlige. Liberal Alliance bildades 2007 som Ny Alliance av en medlem från Det Konservative Folkeparti och två medlemmar från Radikale Venstre. Idén var att skapa ett alternativ på mitten, och partiet fick mycket stöd. Men det visade sig, att partiet saknade reell politik och ledarna hade svårt att enas om en riktning. Två av ledarna, Gitte Seeberg och Naser Khader, lämnade partiet och den tredje, Anders Samuelsen, blev kvar. Anders Samuelsen fortsatte som ledare och partiet ändrade namn till Liberal Alliance med mycket mer fokus på en marknadsliberal ekonomisk politik och kritiskt ställningstagande till EU. Liberal Alliance gjorde ett bra val 2015 och kom även i regering med Venstre och Det Konservative Folkeparti, men många av stöttarna till Liberal Alliance (som typisk var emot de mer etablerade partierna) var besvikna över och partiet hade ett katastrofval 2019 då även Anders Samuelsen inte blev invald. Tidigare ledare av ungdomsförbundet för Liberal Alliance, Alex Vanopslagh, fick ett mandat och blev den yngsta partiledaren i Folketinget 2019, han var 27 år gammal. Vanopslagh gott tag i väljarna och frågar man opinionsundersökningar kommer de vara det största partiet bland ungdomar. 

Nye Borgerlige skapades efter flyktingkrisen i Europa 2015. Huvudgrundaren, Pernille Vermund, var medlem av Det Konservative Folkeparti, men tyckte deras invandringspolitik var för mjuk, och det samma tyckte hon om Dansk Folkeparti. Med Nye Borgerlige skapades ett även mer invandringskritiskt parti, ett parti som fokuserade på marknadsekonomi (motsvarande Liberal Alliances åsikt), men med det största politiska ämnet var och är fortfarande invandringspolitik – till exempel att lämna internationella konventioner. Nye Borgerlige fick tillräckligt med röster i 2019 för att komma över spärrgränsen, vilket resulterar i 4 mandat. Det var mycket diskussion om att Liberal Alliance hade förlorat många röster till Nye Borgerlige, eftersom det endast var invandringspolitiken som ansågs vara skillnaden. 

Hur ser det ut med mitten? 

Den är smal. Partiet Radikale Venstre, som nämndes tidigare i denna text. Detta är nog det parti i Danmark som ligger mest på mitten, eftersom de historiskt har get stöd till regeringar på både vänster- och högersidan, partiet anser sig själv socialliberalt. Vi får se hur deras val kommer att gå eftersom de fått kritik för inte att rösta för åtalen mot Mette Frederiksen, men att de röstade för åtalen mot Inger Støjberg. Partiet fick också ny ledare, Sofie Carsten Nielsen, i 2020 efter flera fall om sexistiskt beteende från tidigare ledare, Morten Østergaard, som avgick. Det hade varit debatt om huruvida Sofie Carsten Nielsen visste om de sexistiska fallen i sin roll som viceordförande, men inte agerade i tid på dessa.  Moderaterna, som nämndes tidigare i texten, är partiet som kandiderar att utmana Radikale Venstre på mitten. Med Lars Løkke Rasmussen vet man aldrig vad som händer. 

Resultatet av valet blir svårt att förutsäga med nya partier, nya statsministerkandidater och den lurande kris. Vi får ganska enkelt följa med hur det går den 1:a november.