Jag stiftade för några månader sen bekantskap med en kvinna från Kalifornien som flyttade till Finland tidigare i år. Hon berättade att hon här har för första gången upplevt en riktig höst med löv som ändrade färg, kylan som kom krypande och alla friska höstdofter. Vintern med sina minusgrader och mörker blev en ännu större chock för någon som tidigare inte behövt göra mer än sätta på en långärmad tröja för att kunna vara utomhus i timtal.
Det är lite av en årlig tradition för oss i Norden att klaga på mörkret, slasket och kölden och det är också någonting jag själv är bra på. Men samtidigt känns tanken av att bo någonstans utan tydliga årstider väldigt främmande. Det finns en rytm och en slags balans i våra fyra årstider. På vintern är jag slö och sover mera men så fort jag går utanför dörren känns världen ren och fräsch. På sommaren är det svettigt, hett och vi tankar energi som om vi var biologiska solpaneler. Där emellan gläds vi över färgerna i vårblommor och höstlov, hoppar över vattenpölar och förundras hur snabbt dagarna blir kortare eller längre.
Det går väl att säga att det hela tiden händer någonting i Finland. Även om gatorna är tomma så är det åtminstone action i naturens eviga kretslopp. Det är konstant förändring även om förändringen i just denna stund är att sakta ner.
Mycket har hänt och förändrats även i PNU det här året. För mig personligen har den självklart största förändringen varit i Nordhumla och hur tidningen numera på ett helt annat sätt speglar ungdomsförbundet. Tidningen är inte bara en källa för intressanta artiklar – även om det redan är någonting att vara nöjd över, utan på webben har Nordhumla också blivit ett arkiv för vad som hänt i PNU. Det är som en färggrann och levande verksamhetsplan som skrivits av de som själva varit med om alla evenemang, diskussioner och resor. Det är där som vi fått inblick i vad våra styrelsemedlemmar tyckt att har varit intressant eller viktigt i sina månadskolumner och där unga politiker fått ett forum att uttrycka sina åsikter inför EU-valet.
Det här är min sista kolumn som chefredaktör för Nordhumla och jag är glad över att kunna ge över tyglarna till min efterträdare med vetskapen om att vi har ett bra och fungerande koncept för tidningen. Det blir också spännande att se i vilken riktning Nordhumla nu kommer att gå. Jag ser det som att hela det här året varit en vår för Nordhumla, då vi vuxit upp från ett litet frö och försökt hitta rätt riktning att växa i. Nu längtar jag efter sommaren och allt som den för med sig!
Roh Petas
Nordhumlas chefredaktör 2014
Bild: Jon Rikberg