Det händer något speciellt med en nordisk huvudstad vecka 44 varje år. Kanske lite fler CD-märkta diplomatbilar än vanligt i trafiken, kanske lite mer nordiska språk än vanligt på tv:n en helt vanlig tisdagskväll och framförallt lite andra ansikten i parlamentsbyggnaden än vanligt.
Varje år vecka 44 ordnas nämligen Nordiska rådets session, och helgen innan session kickar igång ordnas traditionsenligt Ungdomens Nordiska råd (oftast endast omnämnt som UNR). Jag hade den fina möjligheten att via Pohjola-Nordens ungdomsförbund delta som observatör i både UNR och Nordiska rådets 67:de session som i år ordnades i Reykjavik på Island.
Medan Nordiska rådets session fungerar som en mötesplats för nordiska riksdagsledamöter och vissa ministrar samt nordiska rådets högsta beslutande organ, är UNR en mötesplats för ungdomar som representerar de politiska ungdomsförbunden i de nordiska länderna (och kanske är framtida nordiska riksdagsledamöter). UNR behandlar på sin session resolutioner som medlemsorganisationerna skickat in. De godkända resolutionerna sammanställs tillsammans med en slags årsberättelse för UNR:s presidium till ett slutdokument som alla deltagare på Nordiska rådets session får ta del av. I år handlade flera av resolutionerna som UNR behandlade om internationell politik och Nordens roll i en förändrad, globaliserad värld. Men det var inte världspolitiken som väckte ungdomspolitikernas inre retoriker utan frågan om att stöda färöingarnas valfångst, vilket enade de flesta av talarna oavsett politisk ideologi.
Med vad är då Pohjola-Nordens ungdomsförbunds roll i detta? Pohjola-Nordens ungdomsförbund fungerar som observatör i UNR, vilket betyder att vi har närvarorätt på UNR-sessionen och möjlighet att skicka in resolutioner till sessionen. Indirekt är vi också representerade i UNR:s presidium, då vår paraplyorganisation FNUF Norden har en plats som observatör. Thorgny Arwidson från Sverige fortsätter som FNUF Nordens representant i UNR presidiet. Pohjola-Nordens ungdomsförbund skickade i år in tre stycken resolutioner till UNR. De behandlade mer tvärsektoriellt ungdomssamarbete, en koordinerad flyktingstrategi för Norden och stödvillkoren för NORDBUK-stödprogrammet och jag kan stolt meddela att alla våra resolutionerna godkändes av UNR. Personligen ser jag det som PNU:s och våra systerorganisationernas roll att dels lyfta fram gränshinder för unga i Norden ur ungas eget perspektiv, men också att lobba för ett gott klimat för nordiska ungdomsorganisationer och kasta fram visioner och nya idéer för hur nordiskt samarbete kunde eller borde se ut.
Dessa stora och nya visioner kunde komma väl till pass på Nordiska rådets session som efterföljer UNR-helgen. Jag fick följa med hela sessionen inklusive Nordiska rådets pampiga prisgala, vilket dels var otroligt spännande och trevligt då jag är lite av en nörd då det är fråga om politik, specifikt frågor med en nordisk dimension, men sessionen var samtidigt också lite av en besvikelse. Förutom Mittengruppens djärva förslag om nordiskt dubbelmedborgarskap saknade jag inlägg om hur det nordiska samarbetet kunde förstärkas ytterligare på sätt som också påverkar den enskilda människan.
Det var dock inte bara min första gång på UNR och nordiska rådets session, men också min första resa till Island. Jag blev positivt överraskad av Reykjaviks urbana känsla, trots att den vackra naturen samtidigt kändes väldigt nära i staden. Efter att ha lyssnat på hetsiga debatter och träffat intressanta nordister i en veckas tid passade det därför utmärkt att avsluta resan med en roadtrip till Þingvellir nationalpark och “Secret lagoon”, som är en inte-så-hemlig varm källa.
Text: Karolina Lång, Första vice ordförande i PNU
Foto: Iris Dager