Hur kan man stärka ungdomarnas tro på framtiden i en tid då den sätts på prov för alla, oavsett ålder, och nyhetsflödet knappast verkar erbjuda några skäl till optimism?
Under den senaste månaden har både årets Ungdomsbarometer, vars budskap om ungdomars försvagade tro på framtiden var tydligt för andra året i rad, och undervisnings- och kulturministeriets arbetsgrupps 36 åtgärdsförslag, för att stärka ungdomars tro på framtiden, publicerats.
Utmaningarna är gemensamma; när jag diskuterade med ungdomar från alla nordiska länder vid Nordbuk-kommitténs möte upprepades samma ord oavsett vem som talade: brist på hopp, ökad ungdomsarbetslöshet, oro för framtiden och så vidare.
Detta bekräftas också av den studie som Ungdomssektorn rf. har publicerat, Navigating Change Together: Nordic Youth Sector Funding in Comparison. Förutom själva problemen är även utmaningarna gemensamma för de aktörer som ska lösa dem. Rapporten granskade verksamhetsförutsättningarna inom ungdomssektorn i Finland, Sverige och Norge. Alla tre länderna lyfte fram minskningen av finansieringen till ungdomssektorn som en central utmaning. Även ungdomars minskande välbefinnande och minskningen av antalet volontärer sågs som gemensamma utmaningar.
I den samhälleliga debatten har man under de senaste åren ofta hänvisat till det nordiska samarbetets fördjupning och ökade betydelse, oavsett om man som måttstock använde tal från landets högsta ledning, samarbetet mellan Finland och Sverige på vägen mot ett NATO-medlemskap eller organisationernas intresse för olika nordiska finansieringsformer. Kanske har även PNU fått sin del av detta intresse i form av ett ökat medlemsantal och nya samarbeten.
Även på nordiskt plan vore det nu viktigt att bemöta ungdomarnas försvagade tro på framtiden över hela kontinenten, samt å andra sidan intresset för samarbete, inte bara med vackra ord utan med konkret stöd och åtgärder.
Ett centralt sätt är att lyssna på ungdomarna och verkligen låta dem delta i beslutsfattandet. Detta innebär att ungdomarna ges verkliga möjligheter att påverka i skolan, i fritidsaktiviteter och i beslutsfattandet. Även arbetsgruppen som har funderat över framtidstro föreslår bland annat faciliterade dialoger. Skulle sådana dialoger kunna genomföras även på nordiskt plan? Diskussionen om det nordiska samarbetets framtid är också ett område där ungdomarna bör stå i centrum.
Förhoppningsvis kommer Finland med ordförandeskapet i Nordiska rådet att utnyttja detta högkvalitativa och omfattande åtgärdspaket inte bara i sitt eget arbete, utan också genom att sprida budskapet till sina nordiska kollegor i parlamenten. Samtidigt finns det redan modeller för många av de åtgärder som nu föreslås i våra grannländer. Det är sällan nödvändigt att uppfinna lösningar på nytt i varje land.
Sara Nyman
Ordförande i PNU:s styrelse 2026