Text av Linn Backström
Sommaren 2023 bodde jag i centrala Stockholm och arbetade på den idylliska ön Vaxholm. Innan jag åkte sa en vän till mig: ”Du borde skriva upp varje gång någon frågar hur du kan så bra svenska.” Som finlandssvensk är det en vanlig upplevelse att bli ifrågasatt om sitt språkkunnande, trots att svenska är vårt modersmål.
Jag hade förväntat mig att behöva förklara min språkbakgrund om och om igen under sommaren. Det är trots allt en känsla av förminskning som kan uppstå när man ständigt måste förklara varför man talar språket så bra. Som finlandssvensk är jag uppväxt med svenska barnprogram, svenska serier och svensk musik. När det är dags för allsång på skansen eller melodifestivalen sitter jag framför TVn. När man sedan får frågan hur man kan svenska så bra trots att det är det enda språket man verkligen kan blir man lite besviken.
Min verklighet i Stockholm blev dock annorlunda än jag föreställt mig. Istället för att bli ifrågasatt om min svenska, frågade kunderna på jobbet var i Finland jag kom ifrån när de hörde min dialekt. Många av dem hade kopplingar till Svenskfinland, och jag hade flera intressanta samtal om gemensamma bekanta och platser. Det visade sig att Stockholm är fullt av människor med band till Finland och Svenskfinland, vilket gjorde att jag kände mig hemma på ett sätt jag inte hade förväntat mig.
Processen att få jobbet genom Nordjobb var också en positiv upplevelse. Ansökan var kort och smidig. När jag väl fått jobbet hjälpte Nordjobb till med allt från byråkrati till bostad, vilket gjorde flytten smidig. Min tid i Stockholm gav mig två viktiga insikter. Att bo ensam utomlands i två månader stärkte min självsäkerhet och förberedde mig för att flytta till Helsingfors för studier till hösten. Dessutom insåg jag att medan många svenskar kanske inte har full koll på oss finlandssvenskar, så har stockholmarna det.