En intensiv föreställning om att möta de andra och sig själv.
När ljusen i teatersalen släcks känner jag mig obekväm. I Teater Viirus pressmeddelande har jag för några timmar sedan läst att man får vänta sig “mörka hemligheter, begär, sexualitet, perversioner och hårresande våld”. Sådana teman som jag fördomsfullt fruktar ska förvandlas till bråkiga, yviga och ändå tomma scener.
En intensiv föreställning om att möta de andra och sig själv.
När ljusen i teatersalen släcks känner jag mig obekväm. I Teater Viirus pressmeddelande har jag för några timmar sedan läst att man får vänta sig “mörka hemligheter, begär, sexualitet, perversioner och hårresande våld”. Sådana teman som jag fördomsfullt fruktar ska förvandlas till bråkiga, yviga och ändå tomma scener.
Den här gången underskattas publikens förmåga att leva sig in i det smärtsamma däremot inte. Livet reduceras inte till svart och vitt utan bakom skammen och rädslan finns det en människa som älskar och vill bli sedd. Även om teman är många tappas den röda tråden inte utan vävs till en nyansrik helhet.
Gräset är mörkare på andra sidan baserar sig på Kaj Korkea-ahos roman med samma namn. Händelserna utspelar sig i Österbotten där de forna vännerna Simon, Benjamin, Christoffer och Loke möts efter flera år på olika håll. Kvartetten samlas till begravningen i hemtrakten då Benjamins hustru och Lokes syster, Sophie, dör i en bilolycka.
Hur känns det att lära känna sin hustru först då hon är död? Hur känns det att älska någon när ens mamma betraktar kärleken som något snuskigt och snett? Hur känns det att ta fel beslut? Efter föreställningen hade jag huvudet fullt av intryck och funderingar.
Författaren Korkea-aho har sagt att för honom är Gräset är mörkare på andra sidan ”en berättelse om kommunikation, om olika skäl till varför människan håller tyst”. I regissören Maria Lundströms händer har romantexten förvandlats till en både visuellt och mentalt effektiv pjäs om värderingar som tolerans och förlåtelse. Skådespelarna är otroligt skickliga och särskilt Viktor Idman som Loke gör en fantastisk rollprestation. Det här kallar jag för bra teater!
Pjäsen lämpar sig väl för finskspråkig publik också – åtminstone för alla som har iPhone eller Android-telefon. Det går nämligen att få textning genom en mobilapp. Annars är pjäsen kanske inte ideal som språkbad med sin stundvis intensiva dialog.
Mer info samt spelkalendern finns på Teater Viirus webbsida.
Katri Meriläinen
Den här gången underskattas publikens förmåga att leva sig in i det smärtsamma däremot inte. Livet reduceras inte till svart och vitt utan bakom skammen och rädslan finns det en människa som älskar och vill bli sedd. Även om teman är många tappas den röda tråden inte utan vävs till en nyansrik helhet.
Gräset är mörkare på andra sidan baserar sig på Kaj Korkea-ahos roman med samma namn. Händelserna utspelar sig i Österbotten där de forna vännerna Simon, Benjamin, Christoffer och Loke möts efter flera år på olika håll. Kvartetten samlas till begravningen i hemtrakten då Benjamins hustru och Lokes syster, Sophie, dör i en bilolycka.
Hur känns det att lära känna sin hustru först då hon är död? Hur känns det att älska någon när ens mamma betraktar kärleken som något snuskigt och snett? Hur känns det att ta fel beslut? Efter föreställningen hade jag huvudet fullt av intryck och funderingar.
Författaren Korkea-aho har sagt att för honom är Gräset är mörkare på andra sidan ”en berättelse om kommunikation, om olika skäl till varför människan håller tyst”. I regissören Maria Lundströms händer har romantexten förvandlats till en både visuellt och mentalt effektiv pjäs om värderingar som tolerans och förlåtelse. Skådespelarna är otroligt skickliga och särskilt Viktor Idman som Loke gör en fantastisk rollprestation. Det här kallar jag för bra teater!
Pjäsen lämpar sig väl för finskspråkig publik också – åtminstone för alla som har iPhone eller Android-telefon. Det går nämligen att få textning genom en mobilapp. Annars är pjäsen kanske inte ideal som språkbad med sin stundvis intensiva dialog.
Mer info samt spelkalendern finns på Teater Viirus webbsida.
Katri Meriläinen