Hoppa till innehåll

Nicka och le – erfarenheter från ett år på Sceneindgangen

Jag insåg tidigt under mina studier på universitet att något var fel när jag sökte efter andra utbildningar på telefonen under föreläsningarna. Jag valde att göra något åt min rastlöshet och under sommaren 2013 sökte jag in till två förberedande dansskolor i Köpenhamn. Av de två kom jag in på den ena, med tyngdpunkt på jazz- och modern dans, och frånvaroanmälde mig från universitet.Jag insåg tidigt under mina studier på universitet att något var fel när jag sökte efter andra utbildningar på telefonen under föreläsningarna. Jag valde att göra något åt min rastlöshet och under sommaren 2013 sökte jag in till två förberedande dansskolor i Köpenhamn. Av de två kom jag in på den ena, med tyngdpunkt på jazz- och modern dans, och frånvaroanmälde mig från universitet.

Vi är en väldigt samnordisk grupp på min danska dansskola. I gruppen finns en tjej från Sverige, en från Norge, en från Italien, jag från Finland och resten från Danmark. I början förstod jag ärligt talat ingenting av vad av mina danska klasskamrater sade. De flesta av mina uttryck var “Hvad??”. När jag inte kunde fokusera längre nickade jag och log istället och hoppades att det var ett tillräckligt tillfredsställande svar. Men nu, efter ett halvår tillsammans, förstår vi varandra bättre. Örat har vant sig vid de danska fraserna och fraseringarna, vi har lärt oss knep för hur vi ska undvika feluppfattningar, jag har fattat att de likväl inte alltid förstår mig och vi tar oss tid att verkligen lyssna på varandra. När missuppfattningar ändå sker testar vi ihärdigt synonymer och prövar att uttala ord på “danska” och då och då kan det faktiskt hända att man talar äkta danska! Oftast inte, tyvärr.

Fast länderna i fråga alla hör till Skandinavien skiljer våra kulturer sig såklart en hel del åt och det är intressant att diskutera skillnader i språk, utbildning, traditioner, mat och humor över lunchbordet. Men i början kändes det som sagt svårt att skapa en äkta kontakt p.g.a. språkbarriären. Jag skulle vilja ha en större närhet mellan nordborna. Att svenskar vet lite om finlandssvenskar är ingen nyhet precis och samma radiramsa får man dra varje gång. “Joo, jag är finne men mitt modersmål är svenska” , “Nej, mina föräldrar är inte födda i Sverige” och “Ja, jag har gått i skola på svenska.” etc. Ni vet. Men vi vet ju lika lite om danskar, norrmän, samer, färöingar, islänningar och grönlänningar. Jag visste väldigt lite om Danmark innan jag flyttade hit. Det jag visste var att danskar gör bra serier som Borgen och Bron, att Mads Mikkelsen är duktig och att de dricker mycket öl och äter pölse. Så det var mest fördomar, inte sant? Samma gäller min kunskap om norrmän, vad vet jag egentligen om dem förutom att de gillar fjäll, skidor, öl och pölse? Kanske man borde ha fler lektioner i grundskolan i de nordiska länderna och språken eller ha fler vänskolor mellan olika nordiska orter och fler program som Sapmi Sessions, som nu går på svt, för att skapa denna större närhet jag så önskar. För att kunna mer om de nordiska kulturerna tror jag ger något till ens nordiska identitet.

Ett år utomlands gör gott. Jag känner mig mycket säkrare på vad jag vill göra, mycket modigare och faktiskt mer nordisk. Ett år utomlands är en guldgruva att observera sina nordiska grannar och mitt tips till den som ska kommunicera med sina nordiska grannar är att ta sig tid att lyssna och söka efter de där likheterna och olikheterna.

Fakta om Sceneindgangen:

  • Ettårig dansskola som ligger på Nørrebro i Köpenhamnvilma
  • Har en modern danslinje och en musikallinje och ger en bred bas i balett, jazz, modern och steppdans
  • Ägare och lärare är Jenny Major och Martin Svaneborg
  • Förbereder en för auditioner till vidare dansskolor och en karriär som dansare
  • Ger lektioner med internationella gästlärare, workshops i olika genrer, exempelvis koreografiskt arbete, teater, hiphop och house med professionell vägledning genom hela året
  • Audition för nästa år är den 23 mars
  • Mer info hittar du på sceneindgangen.dk

Vilhelmina Öhman
Läs Vilhelminas blogg på fyrkant.ratata.fi

Vi är en väldigt samnordisk grupp på min danska dansskola. I gruppen finns en tjej från Sverige, en från Norge, en från Italien, jag från Finland och resten från Danmark. I början förstod jag ärligt talat ingenting av vad av mina danska klasskamrater sade. De flesta av mina uttryck var “Hvad??”. När jag inte kunde fokusera längre nickade jag och log istället och hoppades att det var ett tillräckligt tillfredsställande svar. Men nu, efter ett halvår tillsammans, förstår vi varandra bättre. Örat har vant sig vid de danska fraserna och fraseringarna, vi har lärt oss knep för hur vi ska undvika feluppfattningar, jag har fattat att de likväl inte alltid förstår mig och vi tar oss tid att verkligen lyssna på varandra. När missuppfattningar ändå sker testar vi ihärdigt synonymer och prövar att uttala ord på “danska” och då och då kan det faktiskt hända att man talar äkta danska! Oftast inte, tyvärr.

Fast länderna i fråga alla hör till Skandinavien skiljer våra kulturer sig såklart en hel del åt och det är intressant att diskutera skillnader i språk, utbildning, traditioner, mat och humor över lunchbordet. Men i början kändes det som sagt svårt att skapa en äkta kontakt p.g.a. språkbarriären. Jag skulle vilja ha en större närhet mellan nordborna. Att svenskar vet lite om finlandssvenskar är ingen nyhet precis och samma radiramsa får man dra varje gång. “Joo, jag är finne men mitt modersmål är svenska” , “Nej, mina föräldrar är inte födda i Sverige” och “Ja, jag har gått i skola på svenska.” etc. Ni vet. Men vi vet ju lika lite om danskar, norrmän, samer, färöingar, islänningar och grönlänningar. Jag visste väldigt lite om Danmark innan jag flyttade hit. Det jag visste var att danskar gör bra serier som Borgen och Bron, att Mads Mikkelsen är duktig och att de dricker mycket öl och äter pölse. Så det var mest fördomar, inte sant? Samma gäller min kunskap om norrmän, vad vet jag egentligen om dem förutom att de gillar fjäll, skidor, öl och pölse? Kanske man borde ha fler lektioner i grundskolan i de nordiska länderna och språken eller ha fler vänskolor mellan olika nordiska orter och fler program som Sapmi Sessions, som nu går på svt, för att skapa denna större närhet jag så önskar. För att kunna mer om de nordiska kulturerna tror jag ger något till ens nordiska identitet.

Ett år utomlands gör gott. Jag känner mig mycket säkrare på vad jag vill göra, mycket modigare och faktiskt mer nordisk. Ett år utomlands är en guldgruva att observera sina nordiska grannar och mitt tips till den som ska kommunicera med sina nordiska grannar är att ta sig tid att lyssna och söka efter de där likheterna och olikheterna.

Fakta om Sceneindgangen:

  • Ettårig dansskola som ligger på Nørrebro i Köpenhamnvilma
  • Har en modern danslinje och en musikallinje och ger en bred bas i balett, jazz, modern och steppdans
  • Ägare och lärare är Jenny Major och Martin Svaneborg
  • Förbereder en för auditioner till vidare dansskolor och en karriär som dansare
  • Ger lektioner med internationella gästlärare, workshops i olika genrer, exempelvis koreografiskt arbete, teater, hiphop och house med professionell vägledning genom hela året
  • Audition för nästa år är den 23 mars
  • Mer info hittar du på sceneindgangen.dk

Vilhelmina Öhman
Läs Vilhelminas blogg på fyrkant.ratata.fi

Dela på sociala medier:

Har du redan läst dessa?